+menu-

header image

Socialdemokrati motarbetar fattigdom, inte fattiga

Igår uttalade civilminister Ardalan Shekarabi i en intervju att han inte kan utesluta ett förbud mot tiggeri. Frågan om att förbjuda tiggeri har varit uppe tidigare. Men då från framför allt moderat håll. Samt från sverigedemokraterna förstås, som gjort just tiggerifrågan till en profilfråga med en hårdför och brutal linje.

För över tio år sedan kallade en ung Ardalan Shekarabi en moderat Malmöpolitiker för verklighetsfrämmande, för att han föreslog ett förbud mot att tigga. Och i valrörelsen 2014 sade Stefan Löfven att ett sådant förbud må ligga i moderaternas linje, men inte i vår: ”Fattigdom går inte att förbjuda, den måste man göra något åt”.

Men nu påstår Shekarabi alltså att frågan inte alls är verklighetsfrämmande, utan fullt möjlig. Även arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ger nu stöd för att lyfta fram ett förbud mot att tigga. Det är mycket olyckligt.

Jag har uttalat mig emot förbudsförslaget, bl a i Dagens Arena. Även tidigare har jag argumenterat varför jag anser att det vore så dåligt att förbjuda tiggeri, både mänskligt och sakligt. Vi måste hålla emot ett sådant förslag och vi måste hålla emot så att debatten inte kantrar i en människofientlig riktning, skrev jag då.

Mina motargument till ett tiggeriförbud handlar framför allt om att vi aldrig kan neka en människa i nöd att be om hjälp. Men också om att gränsdragningarna blir snudd på parodiska och ogörliga – är det bara en fattigs tiggande som räknas, eller skulle också rikare människors välgörenhetsgalor, som de facto tigger pengar, förbjudas?

Att flytta på en fattig och diskriminerad människa gör henne aldrig mindre fattig eller diskriminerad. En politik som bryr sig mer om symptomen än om orsakerna riskerar tvärtom att förvärra situationen. Särskilt som många människor som tigger tillhör en av historiens och samtidens mest utsatta minoriteter, kan bara den här diskussionen bidra till att normalisera förakt och förföljelse. Att kriminalisera tiggeri kan också bidra till att ge dem som tigger en kriminell identitet.

Nu på fredagseftermiddagen förtydligar statsminister Stefan Löfven att regeringen inte alls diskuterar något förslag om att förbjuda tiggeri. Ardalan Shekarabi har gett uttryck för att vilja titta på olika modeller runt om i världen, säger statsministern, men det finns inga förslag eller samtal om förbud. Det är gott så. Som sagt, fattigdom kan man inte förbjuda, den åtgärdar man. Socialdemokratisk politik motarbetar fattigdom, men självklart aldrig fattiga.

Att frågan ändå dyker upp överhuvudtaget även inom vårt parti gör mig bekymrad.

Vi måste uppenbart fortfarande hålla emot. Vi måste hålla emot hårt! Solidariteten och demokratin kommer sällan av sig själva. De kräver eftertanke, arbete och ord. I fortsättningen kan varken politik eller debatt föras i förbudsriktningen. Allra minst av en rödgrön regering. Av de kraftiga reaktionerna att döma, så verkar ni vara många som håller med mig om det.

På söndag ska det bli spännande att höra statsministerns sommartal om skola, bostadspolitik och allt annat som är välfärdens och socialdemokratins kärna. Frågan om att förbjuda tiggeri hoppas jag därmed blir glömd och djupt begraven.