+menu-

header image

Remissvar: Värdlandsavtal med Nato ingen teknisk fråga – alliansfriheten ska bestå.

Remissvar från Socialdemokrater för tro och solidaritet till Försvarsdepartementets Ds 2015:39 Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd:

Sveriges militära alliansfrihet består. Det finns under överskådlig tid inga politiska förutsättningar för att Sverige skulle söka medlemskap i Nato.

Ett av de viktigaste skälen till att Sverige vill bibehålla den militära alliansfriheten är att den ger oss handlingsfrihet och bedöms minska risken för att vårt land ofrivilligt dras in i militära krigshandlingar. Därför är det viktigt att Sveriges säkerhetspolitiska agerande och slutna överenskommelser utformas på ett sätt så att de inte minskar handlingsfriheten eller ökar risken att Sverige dras in i militära krigshandlingar.

Ur det perspektivet uppvisar det föreslagna Samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd flera brister och otydligheter som måste åtgärdas om det skall bli verklighet. Klara preciseringar och restriktiva tolkningar av avtalet måste skrivas in i den proposition som skall föreläggas riksdagen.

-       Det måste explicit framgå av avtalet att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark.

-       Varje ändring av avtalet måste föregås av politiska beslut. Nuvarande skrivning öppnar för möjligheten att ÖB tillsammans med Nato:s militära ledning kan komma överens om ändringar i avtalet. Det är inte acceptabelt. Makten över avtalet måste ligga hos de folkvalda politikerna.

-       I avtalet talas vagt om att ”baseringsområden” skall upprättas på svenskt territorium. Det är oklart vad som egentligen avses med dessa ”baseringsområden”. Innebörden måste preciseras för att klargöra skillnaden mot militära Nato-baser på svenskt territorium.

-       Enligt avtalet kan såväl Nato-trupp som delar av Nato:s högkvarter sändas till Sverige. I en sådan situation: vem beslutar då över svenskt militärt agerande? Det är viktigt att slå fast att befälsrätten över svensk trupp inte kan överföras utan att föregås av politiska beslut av folkvalda representanter.

-       Förberedelser för utplacering av Nato-trupp på svenskt territorium kommer att kräva stora insatser och kostnader. Det behöver klargöras om det är Sverige som skall stå för dessa kostnader och om dessa kostnader skall rymmas inom ramen för ordinarie försvarsbudget.

-       På flera ställen i texten betonas vikten av att Sverige skall ”kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller i närområdet”. Givet Sveriges militära alliansfrihet är det oerhört viktigt att det inte finns någon automatik i att ge eller ta emot militärt stöd, utan att alla sådana aktiviteter sker på frivillighetens grund och skall föregås av politiska beslut av folkvalda representanter.

Socialdemokrater för tro och solidaritet vill markera att frågan gällande ett s k samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd ingalunda är en administrativ och teknisk fråga, vilket DS 2015:39 kan sägas göra gällande. Det avtal som föreslås är av avgörande säkerhetspolitisk vikt och har många komplexa dimensioner. Vi saknar i utredningen ett större övergripande helhetsperspektiv som tar hänsyn till den militära alliansfriheten, de säkerhetspolitiska konsekvenserna, kärnvapenaspekten och konsekvenserna för den samiska befolkningen av stora militära övningar i Norrbotten.

Ur demokratisk synvinkel anser vi det dessutom anmärkningsvärt att folkrörelserna inom området inte är regelrätta remissinstanser.

Ulf Bjereld, för Socialdemokrater för tro och solidaritet

Fotnot: Remissvaret skickades in till Regeringskansliet, Försvarsdepartementet, den 29 september 2015. Utredningen Ds 2015:39 Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd som remissen gäller finner ni här. 

Försvarsdepartementet skriver:

”Regeringen undertecknade den 4 september 2014 ett samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd. Dessförinnan undertecknade regeringen också det kompletterande tilläggsprotokollet till statusavtalet PFF SOFA. Såväl samförståndsavtalet om värdlandsstöd som det kompletterande tilläggsprotokollet förutsätter vissa författningsändringar innan de kan godkännas.”