+menu-

header image

Vattenfalls beslut ger sur eftersmak

Vattenfall aviserar idag att de säljer brunkolsverksamheterna i Tyskland. Det är ett i raden av beslut som lämnar en sur eftersmak. Vattenfall fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig. Brunkolet borde få stanna i marken.

Inom bostadspolitiken brukar man lite raljant tala om NIMBYS. Förkortningen står för ”not in my backyard”. Det vill säga de som säger visst, bygg gärna fler hus – bara inte just där jag bor. När nu Vattenfall aviserar att de ämnar sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland är det som om Sverige blivit en NIMBY. Vi vill inte ha den enormt miljöförstörande, växthusgasgenerande brunkolsbrytningen hos oss. Vi vill inte heller längre ha den under vårt ansvar. Att däremot sälja den – så att någon annan kan fortsätta bryta brunkol och släppa ut mer koldioxid än vad hela Sverige gör på 24 år – det går bra.

Vattenfall, som ägs av staten, säger i dag om försäljningen av brunkolsbrytningen i Tyskland: ”Det är ett viktigt steg i Vattenfalls strategi att ställa om energiportföljen”. I Vattenfalls värld är det alltså endast deras egen ”portfölj” som ska ställas om – inte Europas, inte världens. Bygg, förlåt, bryt där borta! – inte på min bakgård, är budskapet och beslutet.

Vattenfall fortsätter därmed att överraska med beslut som lämnar en sur eftersmak, de fortsätter att vara ur fas med tiden och ur fas med hur ett företag som både ägs av och representerar svenska folket borde bete sig.

Med tidigare beslut tänker vi främst på köpet av kolverksamheterna i Europa från allra första början, köpet av Nuon, tillsättandet av Nuons VD som VD för Vattenfall och nedläggningen av CCS-verksamheten, med dess teknik som mycket väl kan behövas i den globala energiomställningen.

Till detta ska alltså nu läggas ytterligare ett tveksamt beslut.

Kolet står fortfarande för över hälften av världens energianvändning – att fasa ut den är en enorm utmaning. Men att som Vattenfall vilja låta någon annan ta hand om smutsen, nej, det känns inte riktigt rent.

Vattenfall menar att de renodlar och satsar på det förnybara. Det målet vore intressant att skärskåda genom att få se i siffror hur stor andelen förnybart har varit respektive kommer att bli.

Regeringen har stolt deklamerat att man vill ta täten och bli världens första fossilfria välfärdssamhälle. Statliga Vattenfalls beslut rimmar minst sagt illa med den ambitionen. En from förhoppning är att regeringen åtminstone kräver omfattande klimatkompensering av Vattenfall. Att marknadsvillkor får övertrumfa vår vetskap om vad som förstör planeten vi bor på, det är kortsiktigt och djupt beklagligt.

Brunkolet gör sig bäst när det stannar i marken.

Ulf Bjereld, förbundsordförande
Rafael Waters, styrelseledamot
Socialdemokrater för tro och solidaritet

//Inlägget publicerades som pressmeddelande den 22 september och på Supermiljöbloggen den 23 september 2015

This entry was posted in jorden vi ärvde and tagged , , , , . Bookmark the permalink.