+menu-

header image

Idag är vi alla judar

De fruktansvärda attentaten i Köpenhamn har förlamat inte bara Danmark, utan skapat chockvågor över stora delar av Europa. I Sverige ställde på söndagen alla synagogor in verksamheten och man överväger att inte hålla den judiska skolan i Stockholm öppen i morgon.

Ett terrorangrepp mot ett öppet möte i ett kulturhus och mot en konfirmationsfest i en synagoga riktar sig direkt mot två grundlagsskyddade mänskliga rättigheter – yttrandefriheten och religionsfriheten. Det är ett angrepp på det öppna och demokratiska samhällets fundament och därmed, som Danmarks statsminister konstaterade, ett angrepp på oss alla.

Terrorismens syfte är att skapa rädsla. Vårt svar måste därför vara att motverka rädsla, i synnerhet hos den idag mycket utsatta judiska gruppen. Här finns ett omedelbart ansvar hos staten, inte minst att bidra med resurser så att de judiska församlingarna och verksamheterna upplever fullgod säkerhet. Därför var inrikesministern omedelbara besked viktigt.

Men det finns också ett bredare samhällsansvar att visa, markera och förstå att Sverige också är judiskt. Den första judiska församlingen grundades redan 1774, men det skulle dröja hundra år innan judar hade fullständiga medborgerliga rättigheter och fick bo var de själva önskade.

Den judiska vardagen har aldrig varit enkel. 1938 införde riksdagen efter påtryckningar från Nazityskland ett förbud mot koscherslakt för att försvåra för den judiska gruppen. Medan övriga EU gjorde upp mot denna diskriminering efter andra världskrigets slut, kom den i Sverige att leva kvar, vilket försvårar och fördyrar livet för den judiska gruppen.

Rätten att på ett medicinskt säkert sätt få genomföra den i judendomen obligatoriska ritualen att omskära pojkar – b´rit milah – är säkrad på nationell nivå, men tillämpas olika i olika landsting och inte sällan väcker landstingspolitiker förslag om att ta bort eller begränsa rätten.

När strukturell vardagsdiskriminering kombineras med direkta dödshot mot judar för att de är judar väcker det tankar även hos judar som varit svenskar i generationer om att lämna vårt land. Detta kan vi inte stillatigande acceptera.

Därför är det inte bara statens ansvar utan allas vårt ansvar att värna det judiska. Je suis Juif. Idag är vi alla judar.