+menu-

header image

En ny blogg i en ny tid

Välkommen till den nya bloggen för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. En blogg som är ytterligare en byggsten i den process som vi just nu står i, i vår strävan att bli en rörelse för alla människor – inte bara kristna – som utifrån sin tro vill engagera sig för en radikal vänsterpolitik.

STS_symbol_extralargeSveriges kristna socialdemokraters förbund formades på 1920-talet, i starka spänningar mellan kyrka och arbetarrörelse. Svensk arbetarrörelse, inspirerad av Tyskland och Marx, var ideologiskt sekulär och kyrkorna hamnade ofta på fel sida i kraven på samhällsförändringar. Det gjorde kristna socialister hemlösa. De var illa sedda i sina församlingar för att de var för röda, och i arbetarkommunerna för att de inte var riktiga socialdemokrater.

SKSF, Broderskapsrörelsen, behövdes som hem för dessa arbetarörelsens styvbarn och denna kärnidentitet – att få ta med hela sig själv i det politiska arbetet – präglade rörelsen starkt ända in på 1970-talet. Brytpunkten kom under Olof Palme, som medvetet sökte en strategisk dialog med kyrkorna, förstod att använda Kyrkornas Världsråd i arbetet mot apartheid och kom att ta till sig och utveckla några av de frågor rörelsen drev – bistånd och Mellanöstern är de mest uppenbara. Olof valde också ofta Broderskaps kongresser som arena för några av sina utrikespolitiska linjetal.

Under senare år har spänningen mellan kyrka och arbetarrörelse varit ett mindre problem. Vår roll i partiet har främst varit att bidra som idérörelse, utifrån rikedomen att stå med ett ben i arbetarörelsen och ett i globalt ekumeniskt sammanhang. Det har styrt oss till att spela på gränsen till offside i vissa frågor – bistånd, Mellanöstern, kärnkraft, social ekonomi, religionsfrihet, alkoholpolitik, EU-politik, globalisering, vapenexport och asylfrågor. Ibland gör vi mål, ibland blåser partiet i pipan, vilket hjälper oss att utveckla taktiken, mer än ändra inställning. Människor söker sig inte till oss för att få makt och inflytande, utan för att man attraheras av idéerna.

Efter valet 1994 skrev muslimska organisationer till samtliga partier och ville ha dialog om hur muslimer kan bli mer politiskt aktiva. Det var bara vi och Miljöpartiet som svarade på det brevet. I vårt fall bad integrationsminister Leif Blomberg Broderskapsrörelsen, eftersom ”ni förstår religion”, att ta hand om dialogen.

Vi tog samtalet på allvar, och det kom att förändra oss. Vi upptäckte att muslimer idag har liknande problem som kristna på 1930-talet. Som sekulär blir du i regel väl mottagen. Men om du kommer med hela dig – bär slöja eller behöver respektera bönetimmarna – är det inte lika enkelt. Vi fick många muslimska medlemmar, som inte hade problem att gå med i en kristen organisation. Men dialogen hjälpte oss själva att se att samhället har förändrats, och om vi vill vara relevanta i framtiden måste vi göra en resa.

Vi formades i en tid då det religiösa Sverige var homogent kristet protestantiskt. Idag lever vi ett multi-religiöst samhälle där, utöver en miljon aktiva protestanter, Sverige också rymmer en halv miljon människor som är aktiva och praktiserande muslimer, romerska katoliker, kristna ortodoxer eller identifierar sig med någon annan av världsreligionerna. Vår rörelse har ett ansvar att erbjuda dessa människor en väg till politiskt radikalt engagemang. Vi måste göra det helhjärtat och på ett sätt som pekar mot framtiden, samtidigt som det är troget Broderskapsrörelsen historiska erfarenheter.

Detta var skälet till kongressbeslutet 2011 att byta namn till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Och det är skälet för mig att som förbundsordförande lämna bloggen ”Kristen Vänster”, som varit min hemvist i bloggsfären under senare år och istället välkomna dig denna blogg.

Jag ser fram emot goda och kreativa samtal på vår nya blogg.

Peter Weiderud
förbundsordförande
Socialdemokrater för tro och solidaritet

This entry was posted in Arbetarrörelsen. Bookmark the permalink.