+menu-

header image

Viktigt att se varandra – men det krävs politiskt ansvar för utsattheten

Bild

Seminariet illustrerades med en bild av attitydambassadören Jan Nordström

Klyftorna ökar i Sverige – och den ökade utsattheten märks bland annat hos Jourhavande präst och BRIS. I ett seminarium arrangerat av Svenska kyrkan, (H)järnkoll och Nsph (Nationell samverkan för psykisk hälsa) och Sensus.

Monica Eckerdal, ansvarig för Jourhavande präst beskrev en bild av Sverige som inte alltid syns – hur utsattheten ökar. Allt fler drabbas av psykisk ohälsa och systemen fungerar dåligt, och fattigdomen och utsattheten ökar. Allt detta märks i samtalen till jourhavande präst. Kattis Ahlström, generalsekreterare för BRIS, gav en liknande bild och beskrev hur utanförskap och ekonomisk utsatthet har blivit ett av de vanligaste temana i samtalen till BRIS telefonlinje. Barn ringer och pratar om sin oro över föräldrarnas ekonomi,utanförskapet i att inte kunna följa med på skolresor, och om den verkliga fattigdomen – att ibland inte ens ha mat på bordet. De andra talarna, först från Hjärnkoll och sedan en av deras attitydambassadörer, fotografen Jan Nordström, berättade om egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Det var oerhört gripande och viktiga berättelser, men jag fick känslan av att det här nog egentligen var två olika seminarier. Fokus flyttade från det mer ekonomiska utanförskapet och en samhällsförändring, till ett mer personligt plan om bemötande och attityder. I slutet fick två politiska företrädare komma till tals, riksdagsledamöterna Ann Arenklo (S) och Maria Lundqvist Brömster (FP) som båda hade egen erfarenhet av att arbeta i vården. Tyvärr blev det mer fokus på deras personliga engagemang än på de politiska frågorna, och framför allt det politiska ansvaret för att situationen ser ut som den gör.

Frågan om attityder gentemot människor med psykisk ohälsa är oerhört viktig. Men ett bättre bemötande kommer inte att förändra den del av det ökade utanförskapet som beror på ökade klyftor orsakade av en medveten politik som ökar klyftorna och barnfattigdomen i Sverige. Jag hoppas att erfarenheterna från jourhavande präst och BRIS skulle få lite större genomslag. När klyftorna ökar så hamnar de som slås ut någonstans – ofta är det just kyrkor och frivilligorganisationer som är de som möter utsattheten. Deras röster behöver höras i debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , Bild

This entry was posted in evenemang & möten, rätten till värdigt liv, tro & politik. Bookmark the permalink.